Kära församling,
Det är snart Påsk igen. Vår stora fest! Vår underbara högtid!
I morse, denna Skärtorsdag 2024, låg Gävle stad höljd i en tunn dimma utanför mitt fönster. Denna tunna dimma påminde mig om att vår materiella verklighet är lite som en sådan dimslöja. Vår materiella värld, med träden, solen och människorna m.m. är enkel att se, men samtidigt nästan porös, genomskinlig för en annan osynlig värld ”bortom” som är svårare att se. Det är denna osynliga värld som vi erkänner varje gång vi läser den Nicenska trosbekännelsen och säger: ”Jag tror på en enda Gud… skapare av allt, både synligt och osynligt.”
Vi människor, har dock en fantastisk förmåga, att med vårt inre öga kunna ”se” denna osynliga värld och förstå att vi i allt vi gör relaterar till den. Vi kan t.ex. förstå att vi blivit räddade av vår skyddsängel och att vi frestas av en demon. Vi kan också i skapelsens skönhet till och med ana Gud som en osynlig skönhet som finns i den osynliga världen och som överträffar allt vackert vi möter här. Vi kan också känna och tänka att denna skönhet som vi anar är personlig och vill oss väl. Vi kan be till denne Gud som vi visserligen inte ser med våra fysiska ögon men som ändå på så många sätt gör sig känd för oss.
Ett ledmotiv för mig i mina predikningar denna Påsk kommer vara att Kristi död på korset är ett evigt offer som Kristus, såsom en mäktig och evig överstepräst, frambär just till den osynlige Fadern som finns ”bortom”. Detta korsoffer blir sedan närvarande med sin kraft i den heliga mässan som firas av en vigd präst som deltar i Kristi eviga prästadöme. Men, om vi inte övar upp vår känslighet inför att det överhuvudtaget finns ett ”bortom” så blir Kristi korsoffer och den heliga mässan någonting obegripligt. Om vi inte tror att människan, genom vad hon gör, och genom en helig ritual, kan relatera till det hon inte ser men i tro anar, så blir den heliga mässan en helt inomvärldslig social händelse, ett "event" bland många andra. Den heliga mässans riktning mot Gud går förlorad.
Jag uppmuntrar därför er, kära församlingsmedlemmar, att denna Påsk verkligen öva upp er medfödda känslighet för "det osynliga". Var inte rädd för att stanna upp i tillvaron, lägga undan alla måsten och göromål, för att sluta ögonen och söka den osynlige Guden som vi frambär korsoffret till i den heliga mässan, för världens frälsning. Våga gå ut, och stå inför skapelsen som, trots marsvädrets tråkighet och sjaskighet, är poetiskt och mystiskt skön och låt din inre blick ledas vidare från denna skönhet till Gud som är långt mycket vackrare än allt du kan se. Det är till honom vi, som kyrka, i den heliga mässan, frambär det eviga korsoffret, och det är detta som gör mässan till ”hans kärleks fest”. Fadern tar i mässan emot Sonen som offrar sitt liv av kärlek och detta underbara offer har kraften att förvandla oss till en ”kärlekens gemenskap”.
På grund av att arbetet för mig som kyrkoherde ständigt växer har jag inte hunnit skriva något kyrkoherdebrev till er tidigare i år, men låt denna påskhälsning få ge er något av en inblick i min inre prästerliga välvilja gentemot er, en välvilja som inte minskar men som ibland kanske för er just framstår som osynlig eller höljd i dimmor av fastighetsansvar, kampen med församlingens ekonomi, och den ständiga planeringen av möten och aktiviteter som hör till den synliga världen.
Med en önskan om att ni skall få en rikt välsignad Påsk,
Er Kyrkoherde, f. Joakim Breding
