I kollektbönen för askonsdagen säger vi till Gud att vi nu med helig fasta bereder oss för vår kamp mot ondskans makt, och sedan ber vi Gud att han ska rusta oss med två vapen: bönens och återhållsamhetens.
Kampen mot ondskans makt är först och främst en kamp om det egna hjärtats tillhörighet. Hjärtat är en symbol för människans känsloliv och hennes vilja. Om hjärtat är fäst vi något så är alltså hennes affekter, hennes känslor och hennes vilja, alltså, det i henne som får henne att sträva efter någonting, vinna någonting, leta efter någonting, försöka få ihop pengar till någonting, förvärva färdigheter för att klara av någonting fäst vid detta.
Ondskans makt innebär bland annat djävulens förmåga att lura oss att tro att någonting skapat är viktigare än Gud så att vårt hjärta fäster sig vid detta. Djävulen har bländat oss med någonting som i sig är gott men som om det tar Guds plats blir vår stora tragedi. När vi döps så tar vi avstånd från just detta: ”Den ondes bländverk”.
Nu kanske många av oss tänker att vi visst inte låter någonting skapat gå före Gud, eller ta Guds plats. Vi dyrkar inte någonting i skapelsen. Men om vi tänker efter närmare, rannsakar vårt liv och tittar på just detta som är vår egen strävan, vad vill vi då och vad kretsar våra känslor kring mestadels? Vad är du villig att ge upp när den religiösa plikten, eller kärleken kallar? Handlar det du gör djupast sett om Kristus och det eviga livet? Du måste leva och göra saker i denna förgängliga värld, du har många förpliktelser och viktiga och vackra uppgifter i världen, du har många bekymmer och problem som du givetvis försöker att lösa, men är detta viktigare än Gud? Om det du gör djupast sett verkligen handlar om Gud, om du lever i förening med honom, då kommer ingenting av detta att gå före dina religiösa förpliktelser eller kärleken när detta kallar dig från dina sysslor.
För en präst så kan detta handla om bedjandet av tidebönerna. Detta är en religiös plikt han har förbundit sig vid genom ett löfte. Han borde inte försumma detta för att ägna sig åt administration och fastigheter hela tiden (det är lätt hänt!) även om detta också är viktigt. Han får inte heller förlora sig i en slags aktivism som ofta döljer en oordnad vilja att vara andra till lags eller framstå som en perfekt superpräst i människors ögon. Sådant avslöjar för honom att hans hjärta inte riktigt är fäst vid Gud ännu och han har låtit sig förledas av bländverk.
Ni lekmän kan också urskilja tecknen på om hjärtat är fäst vid Gud eller ej. Även om ni inte har samma förpliktelser som en präst så kan man ändå läsa i till exempel kyrkolagen om att lekmännen ska bemöda sig om att leva heliga liv, d.v.s. leva i enlighet med Guds vilja, och arbeta för Kyrkans växt och helgelse i världen, lekmännen har en plikt och rättighet att arbeta för att det gudomliga budskapet mer och mer ska nå ut till alla människor. Lekmännen är också, enligt kyrkolagen bundna vid att låta evangeliets anda genomsyra och förädla alla angelägenheter och områden i denna förgängliga värld: skolan du går i, arbetsplatsen, politiken, kulturen, universitetet, hemmet o.s.v. Föräldrar är allvarligt förpliktade att ha omsorg om barnens kristna fostran i enlighet med Kyrkans lära.
Försöker man trevande och stapplande leva så, om man tänker på detta och om känslorna rör sig kring detta så indikerar det att hjärtat är hos Gud, att han är skatten. Ty där din skatt är där ska ditt hjärta också vara (Matt 6:21). Om man sällan tänker på sådant och försöker att leva så då indikerar detta i stället att man trasslat in sig för mycket i den skapade världen.
Vi behöver alla vända om många gånger och Gud vill förbarma sig över oss när vi faller i vår strävan, när vi återigen trasslar in vår vilja och affekt i annat än honom. Han förbarmar sig över syndaren, reser denne upp och, som vi bad i kollektbönen, han rustar honom gång på gång med de två vapnen i kampen mot ondskans makt och om det egna hjärtat: bönen och återhållsamheten.
Försök använda dessa två vapen på detta sätt denna fastetid: var uppmärksam på vad ditt hjärta är fäst vid, vad du vill väljer och strävar efter och försök att genom bön och återhållsamhet lösa ditt hjärta från detta för att binda hjärtat vid Gud allena. Be om att få bli fri, och avstå från det som binder dig och hindrar dig i din strävan efter Gud och det eviga livet.